Norrländska Korrespondenten – 20 juli 1864, sida 3

ej får man tro, att födan ensam om den än är aldria få god och kraftia, är tillräckiig att bewara djurets helsa samt förskaffa detsamma trefnad, nagot, som lika mycket bidrager till detta, är hudens ortentlina renhållnina, eller hwad man i alldagltat tal tallar rykt. Det är mången, som anfer detta såsom en bisak, ej wärrt den ringaste uppmärksamhet. Lättjan och wårdslösheten härutinnan fins nes wäl hos en och annan, okunnigheten boss måhänta nånra få. För denna life nöjdhet och wårtelöshet har säkerligen mången fått plikta ganska dyrt, enär hans kreatur blifwit behäftade med dels yttre och dels inre siuldomar, hwilla senare till och med kunna hafwa haft en dödlig utgång. Med anlednina häraf torte det kanske ei wara ur wägen, att med några få ord framställa det wigtigaste, fom är att iatkttaga mid hudens ordentliga ans. Huden tjenar aenom fin feghet, täthet, fasthet och tijocklek till att bilda ett yttre öfwerdrag och lemna ett skydd för de under densamma belägna delarne: der hästen af en eller annan orsak behöfwer ett starkare skydd, är huden förtjockad, såsom på hofwen. Den yttre huden med sin hårbetäckning lemnar, såsom warande en dålig wärmeledare, djuret äfven skydd mot inwertan af för stark wärme eller köld; och slutligen bidrager huden äfwen genom sina egna afsöndringar till att upprätthålla jemnwigten uti de i djurkroppen ständigt försiggående omfättningarne. Genom huden jörsiggår en flags andningsprocess, hwilken wi, om wi så wilja, kunna kalla för hudandning, då från densamma utdunsta kolsyra och mat: tenångor, på samma gång som genom ve i huden ytligaste belägna blodtärlen syre upptages. Af huru stor wigt denna hudandning är för lifwet, finna wi, om wi öfwerstryka ett djur med warm linolja, tjära eller fernissa, då hos större djur blodhopningar till lunga och hjerna samt hos mindre djur till och med död blir en följd. Hurwertsamheten förökes wid stark wärme samt i ännu högre grad wid stark rörelse, då deremot wid köld ett motsatt förhållande eger rum. (Ser nom särskildta i buden belägna, få falfare fwett: och fettkörtlar med egna ut: försgångar, afföndras en del ämnen, hwilka öfwerdraga huden samt till en del skydda densamma för fuktighet. En hufwudsaklig uppaift är hudens renhållning, eller med andra ord dens sammas befriande från ansamling, dels af hopade ut: och afsöndringar, dels af främmande ämnen, hwilka genom fafttlibbande i håret och huden hindra ven: sammas werksamhet. J fria tillstäåndet eller på betet wisar fia hwarje omsorg i denna riktning tf werflödig, enär djuret sällan friwilligt rörer sig så ihållande och hastigt, att det faller i swett, och det ej heller, under dylika förhållanden, är utsatt för stöf (hwarmed förstås de fjäll, fom aflagra fia på öfwerhuden). Det är den under hårlagret intorkade swetten, fom rels en