böra få fortfara, isynnerhet under ins stundande markuad. — Arbetaren Anders Johan Iohangfon ifrån Storbäcks by, Dorothea socken af Westerbottens län, har den 17 sistl. Juni, under lossandet af en timmerbröt i den så kallade Boråforssen efter Fly: ån i Bodums socken, fallit uti nämnde forss och drunknat utan att liket kunnat igenfinnas. — Förre bonden Israel Andersson i Nordanede, Torps socken, har den 19 i samma månad uti Mordanedefiön fallit ur en båt och drunknat uti endast en alns djupt watten. — Hemmansegaren Magnus Norlöfs i Tjerned, Nora socken, mangårdgbyggning nedbrann den 13 sistl. Juni, hwarwid nästan all teri förwarad lösegendom och deribland Norlöfs, hustruns och tjensstefoltets gångkläder, utom dem i hwilka de mid olyckstillfället woro klädda, för: lorades. Norlöfs, men ej tjenstefolkets egendom, mar försäkrad i länets Brandstodsbolag. På hwad sätt elden uppfommit har mid den hållna brandffarebefigtniugen icke kunnat bestämdt utrönas. En Stockholmskorrespondent till H. T. berättar: Man säger att Konungen har warit nära deran att förtjena medaljen för berömliga gerningar. Han kom en dag ned til ångbåten Er8wiken för att fara ut till Ulriksdal. (Kungen far ofta med detta lilla pasfas gerarefartyg.) Just fom han steg på landgången kom ett fruntimmer från bord och skulle gå i land. Hon stötte mot något föremål å fartyget, få att. hon war nära att falla i sjön, hwarwid hon skulle ha illa stött fig wid kajen och kanhända fått flag i wattnet och dött. Men Kungen slog armen om hennes hals (det war ett gammalt fruntimmer) och höll henne uppe. Tackar öde mjukast! vet mar ett farlatag! fade qumman, utan att sjelf weta att hon gjorde en ortlef, ty bon hade ännu ide märkt att det war Kungen. Rärdaren gick ffrattande ombord. — Ur ett bref från Paris af den 13 d:s meddelas följande: RKejfaren har nyligen warit utsatt för en olyckhändelse i Fontainebleau, der wid en aftonpromes nad på sjön båten kantrade, och monarfen föll i wattnet. Lyckligtwis egde ingen widare olägenhet rum än att de pers soner, fom wille hjelpa honom, förbins drade honom att rädda fig på egen hand få fort fom han annars kunnat.