Norrländska Korrespondenten – 4 juni 1864, sida 3

Den 28 Mars 1797 fick jag order att hålla mig fe: gelfärdig för att afsegla till Cayenne. Jag skulle medtaga sextio soldater och en deporterad, den sista af etthundranittiotre, dem fregatten Decade hade tagit ombord. Jag hade fått befallning att behandla honom wäl, och det bref, som jag erhöll af Direktorium och hwilket innehöll orderne, inneslöt ett annat med tre stora röda sigill. Jag skulle ej öppna detta förrän jag uppnått den första nordliga bredden mellan tjugonde och tjugeåttonde araden af westlig längd, fåledes när wi nyss hade passerat linien. Brefwet war ett stort lånat paket och få wäl tillslutet att man omöjligt kunde utforska något af dess innehåll. Jag är af naturen ej wantrogen, men det war något med detta bref, som gjorde mig orolig, oaktadt jag ej tunde göra mia reda derföre. Cmellertid bar jag det ner uti kajutan, oc satte det under ett engelskt ur, fom hängare öfwer min säng. Denna säng eller bärd war en äfta fjömangbädr. Känner ni ett sådant ting? Nej, och för att ej ffryta, en konungs sofkabinett är ide prydligare och nättare än en sjömans kajuta, allt är på sin plats, en hake eller spik för hwarje persedel. Skeppet simmar som en delphin, allt passar på sitt ställe, allt är fast, ingen tum är bortkastad. Min säng bestod af en ki sta. När jag öppnade den, få war den mitt fofftälle och när den war tillsluten, få fatt eller låg jag der på, det war min soffa, ver jag i maklighet kunde röfa min pipa, ibland äfwen mitt bord. Min kajutawar en fulllomlig llenod och briggen war få wacker. Wi mådde alla wäl uti den, och wår resa hade warit ven nöjsammaste, om ide .. (Forts.)