Norrländska Korrespondenten – 4 juni 1864, sida 3

(Ur tion. Pounsch.) Lars i träskor, skinnbepelsad, War i wägen öfwerallt; Blef med slängar ständigt helsad, Sålre knappar, frös och swalt. Hare lång peruk att ffåra, Som ej nånsin war i lan, Ty ej fam den fick widläåra Mer än hwarje månadsdag. Han war just ej något snille — Detta far hans märkte nog — Utom när han i ett gille Fel på sitt och nästans tog. Så han gick, slog dank om dagen: Wäxte till, blef lång och stor Och, tillgänglig för behagen, Söp med far och flog8 med mor, Sattes slutligen i lära i Bakom någon köpmans disk. Lärtes stinna, lärdes swära Och att lura utan risk. Blef så wand att folk handtera, Spela herre, gå i hatt; Klippte luggen, drack madera, Drog sin spader hwarje natt. Köpte täpp och gick i klocka, Bar örringar utaf gull. Hörtes uppå folkwett pocka, Söp fia hwarje söndag full. Köpte fam, pomada, twåler, Syrdde sig en söndagsdrägt, Glömde träskon, gick på sålor, Käntes icke wid sin slägt. Lärde ostron att förtära Och om winer fälla dom, Köpte bössa, hördes swära, Att han aldria skjutit bom! Köpte hund och lärde franska, Sade få: ici, fom hit! Rökte cigaretter spanska, värre stafwa till kretit. Ändra namn och pit på baler — Lärte dansa först, förstås — Ställde rer till små kabaler, Söuterref sitt söndagskrås. Hjelpte husbond sist mer staten, Eswertog så salt och fisk, Och förtjenar nu sig maten Wid sin egen säkra disk. Ett födgeni.