Norrländska Korrespondenten – 4 maj 1864, sida 3

för mina gossars näfwar answarar jag. De öfwer leverera honom säkert och klart; och en gång ombord, så är ej att tänka på att komma undan, om ej dirett ur lifwet. Kaptenen skrattade; strecket roade honom: och glad öfwer framgången af sitt ärende, återwände Jo: nas bemåt. Gabriella wisste ej att hennes far redan förfogat öfwer hennes hand; hon war derföre mycket förmå nad, när hon såg honom inträda till sig. Det skedde endast i sällsynta fall, att herr Neer wisade fia i fin dotters rum; dottren måste annars komma till fadren. Anade herr Neer hwad som förelupit emellan Wild och Gabriella? Han kände fig beklämd; han sökte ef: ter ord, i hwilka han wille kläda sitt meddelande; ban talade om hennes notor, hennes ritningar, till def han ändtligen alldeles swärt och plötsliat utbrast Kära Gabriella, en friare har anmält sia. Min far! ropade Gabriella förskräckt, och den: ne fick ej tid att nämna friarens namn, förrän Mifling ockjå inträdde i rummet. Herr Neer hade tillsagt att, Fall doktorn infann fig, man skulle wisa honom dit. I Mäflings wäsende har en wiss finnes: rörelse omisskännelig. Tillåter ni att jag sätter mia fade han, fånkande sig ned på en stol, jag är fom sönderbråkad i hela kroppen, men det är obeständighetens straff i dag wid middagstiden tilltänna gaf jag för antoriteterna att jag ärnade lägga ner min praktit, oc) ännu i afton måste efter lång tid eu romantisk swaghet, en släng af medlidande förrycka hufwudet på mig, att jag skulle sluta min werksamhet med en handling af menniftofärlet. Nu berättade Han hwad fom händt honom.