Ranffe, herr kapten. Jona8! ropade kaptenen skrattande, ni börjar bli resonabel på gamla dar. Det will säga att jag har ett ärende för er. Tala, uppmanade kaptenen sin gäst, bjudande honom en stol. ö VWild hwad tid går brigantinen till fj5s?2 Jnom twå timmar, ö Hmwart? i Till Antillerna. Den gamle nickade bifall lande. ) 7Ran ni medtaga ännu en pasfanerare? Ja, men ni, herr Jonas, will wäl ej göra refan med? Jag har aldrig tyckt om sjöluften herr kapten. Men en annan torde den bekomma bättre. Der will säga att han kanske wäl också har föga luft att följa med er. Men — sade kaptenen, fom ej wisste hur han skulle förstå saken, med spend uppmärksamhet. SHan måfte, fade Jonas och tog kaptenen afsides. Han talade länge med honom med låg röst. Kaptenen skakade några gånger, liksom wägrande, på hufwudet. Jonas wisade honom då ett papper, en med kaptenens namn försedd skuldförbindelse, och Lit; sedan, då detta medel ej tycktes göra tillbörlig werkan, en portion guldmynt glänsa i sin hand. Detta språk war begripligt och wältaligt. Altji på wägen tillbaka från fyrkogården? fade faptenen. Ia, åt Neerska huset til — wägen är temligen aflägsen — det mörknar redan, så att ni ej behöfwer frukta att blifwa störd. Twi handfasta gossar lofwar jag er en hwar af dem tager fem sådana kontorsflugor. Hjelper inte: