Norrländska Korrespondenten – 4 maj 1864, sida 2

Och Gabriella låg wid detta hjerta, som warit målet för hennes iunersta längtan; hon flöt fia ins nerligt fast till honom och en blid upp till honom war hennes lefnadslyckas 7Höga wisa. Ljudlöst och innerligt höllo de hwarandra omfamnade. Derute ringde dörstlockorna det war dödsringningen öfwer modren: hon wälsignade deras hjertans förbund; hon log ned i kerlek öfwer denna kärletens fest. Det jordista lidandets böljor wille flå tillsamman öfwer ett menniskohjerta; det wille förtwifla: då berördes det af Guds anda, af en kärlekens flägt och — det war räddadt. 7.