Norrländska Korrespondenten – 4 maj 1864, sida 2

sätta i werket de af grårocken så hatade idcerna och förderfliga planerna i detta hus, fom herr Jonas till en del grundlagt och hwilket, få länge han lefde, skulle förblifwa i samma skick, i hwilket han lemnat det till herr Neer. Det war en egoism, fom hade fin rot i inskfränkta åsiater och inre! högmod, af händelserna utbildad till fanatism, och fanatismen anser alla medel tillåtliga, äfwen de sämsta, endast de föra till målet. Med egandet af papperen war emellertid ej all fara å Wilds sida förebygad. Af Jean Gissel hade Jonas wäl erfarit att Wild skulle lemna huset och gifwit uppdraa att packa ihop hand saker och föra dem oms bord på ett fartyg. Han hade antagit plats i ett stort hus på andra sidan oceanen. Morgonen derpå skulle han afresa. Men hwilka möjligheter lågo ei emellan i dag och i morgon. Huru litt kunde ej Wild om ma underfund med att papperen blifwit lorttagna, göra farm, uppsöka fru Thone och afslöja allt! Ett medel måste påhittas, hwarigenom återkomsten i det Neerska huset fullkomligt blefwe stängd för honom; och detta medel trodde han sig hafwa funnit. Wi få nu se Jonas i sin luggslitna rock och den osliljattina qwäkarehatten styra kosan åt hamnen till. J ett temligen oansenligt wärdshus, ur hwars jords wåning liöd ett wildt larm, frågade han den tjocka wärdinnan: 7Arv kapten Sylt hemma? 7Ia wisst, herr Jonad, swarade wärdinnan. ; I känner mia således ännu, fru Meinken? Ni har ett godt minne, sade den gamle med sitt wanliga hela skratt. Ja, det har jag få godt fom ni, herr Jonas; ni glömmer ingen gäldenär och jag eller inte. Men om ni hoppas att få edra pengar af faptenen, få