Norrländska Korrespondenten – 20 april 1864, sida 3

Åugust Blanche. Vill ni lära känna hr Blanche såsom privatman, så besök honom i hans tusculum, eller, mera stockholmskt uttryckt, på hans malmgård långt borta på Ladugårdslandet. llans boning, belägen i en stor och vacker fruktträdgård, om sommaren rik på blommor och svalka, är en liten täck villa i egendomlig stil. Ni vandrar der på klassisk jord: Polhem har egt den na malmgård, den stolta Polhemseken linnes der, ännu stark och frodig, och kan trotsa stormarne och gifva skydd åt sångfoglarne ännu i flera sekler. I villans undra våning har hr Blanche sina arbetsrum, i den öfra våningen en större salong och några smårum, alla inredda med elegans och komfort Utsigten åt den vidsträckta Djurgården är i hög grad behaglig. Hufvudstadens buller och äflan tränger ej dit. man får andas frisk landtluft, så vida ej vinden blåser. från stadssidan. I nedra våningen står ett piano, i den öfra en dyrbar flygel, begge ypperliga instrumenter, ty Blanche är en stor vän af musik och kan ännu någon gäng förmås att sätta sig till pianot, och är han riktigt glad, så sjunger han sina egna kompositioner, fastän han numera egentligen icke har röst. Men vill ni trätfa hr Blanche ensam så skall ni icke besöka honom för sent på förmiddagen. Är morgonen vacker, så träffar ni honom kunske i trädgården, annars sittande derinne, arbetande i ett litet kabinett. Da skrifver han med den fina piktyren och alltid på det finaste postpapper som kan erhållas, då producerar han ostörd dessa mästerliga skizzer, som förskaffat Illustrerad Tidning så stor afsättning. Man inträder — och mötes icke af en trumpen och missnöjd blick från den i sitt arbete störde, utan med det hjertligaste: Välkommen! Det var då riktigt hederligt af er att ni ville besöka mig här i ensligheten. Sitt ner, tag en cigarr, så ska vi språka Hr Blanches väsende är enkelt och trohjertligt. Hans samtal äro ytterst angeniäma; man spårar icke i dem den fruktade demagogen, utan idel bonhommie. Det dröjer dock icke länge förr än de besökandes antal ökas. Alla mottagas hjertligt Samtalen bli allt mera lifliga, Blanche, alltmera upprymd, mera ungdomlig, hans humoristiska skaplynne tager ut sin rätt, man lyckas kavbända få höra honom skildra någon scen ur stockholmslifvet och tiden flyr på snabba vingar Man ser på kloekan och tager hatten för att bryta upp Hvad står på, utbrister den gästfrie värden, kan det verkiigen vara er afsigt att så snart öfvergifva mig? Stanna qvar till middagen! Jag ha visst icke några läckerheter att bjuda på, men den svåraste hungern skall