Norrländska Korrespondenten – 20 april 1864, sida 2

22 ha0 — ra hus och 250,000 thaler i statspapper; de sednare hade doktorn med sig, inslagna i en näsduk. Han war ej mand wid så lysande säster i fin bostad: Herr Neer hade ätminstone eldfasta tagfatistor, och derföre bad han honom att tillswidare taga summan i förwar. Beundranswärda tillfällighet! Denna summa i detta ögonblick. Herr Neer war räddad. Förwånad fade han: Jag — ni — ni will wertligen deponera dessa papper hos mig? MNå ja, den lilla tjensten fan ni wäl wisa mig. Wild inträdde just nu, sedan han genomgått de ingångna skrifwelserna, i rummet och herr Neer lemnade honom doktorns paket med tillsägelse att emot: taga och nedlägga det i kassan. Wild räknade fums man, förseglade paketet inför de närwarandes ögon och gick sedan tillbaka i sitt rum, för att sedermera nedlägga det honom anförtrodda i kassan. Och jag, käre doktor, började herr Neer, vå han åter war ensam med denne; jag will gifwa er ett qvitto på penningarne. Ja mift fare Mäfling; ett qvitto ffall jag wilja utbedja mig, men ej af papper, utan ett lefmande, det säkraste, det bästa af alla, nemligen er dot: ters hand. Fadren wisste ej att börja med hwad han skulle swara på detta anbud. Med otrogen min ftirrade han på doktorn, få att denne försattes i den pinfams maste förlägenhet. — Kanske för första gången i sitt lif. . 7Min dotter! Ni skämtar, doktor, eller skulle ni werkligen på allwar tänka på att gifta er? Wisst wille Han det. Table-dein på engelska AAA mmMm—JJJJLJJJ 00