som predikant för en talrik skara läsare. Han dundrade wäldeliga mot otro och synd, och hans åhörare drogo djupa suckar af förtjusning öfwer den för: träfflige predifanten, ehuru hang pre dikan i sjelfwa werket bestod af endast osammanhängande ord och utrop samt ett oupphörligt upprepande af ett och samma. Någon förklaring af ten text, han föregaf sig förklara, lom werkligen ej i fråga. . — Från Malmö skrifwes d. 9 d:s Det tyckes nu skola blifwa allwar med den länge omtalade inqwarteringen af trupper här i staden. Åtminstone hafwa husegarne i dessa dagar blifmit tilfrågade huru många man de hwardera tunna mottaga till inqwartering. Me ningen lärer wara att inqwartera oms kring 11,000 man infanteri samt favalleri och artilleri dels i Malmö och dels å krinaliggande landsbygd. — Senaten i Bremen har afskedat sin konsul i Stockholm, hr G. Michaelson, derföre att han med en summa bidragit till understöd åt danska soldaters enkor och barn. — Såsom orsak dertill att de tyska trupperne plötsligt dragit sig tillbaka från Fredericia uppgifwer en forrefpondent till Parisertidningen Siecle föl jande: Alla de ungrare, fom tillhöra den österrikiska avmeen, officerare såwäl fom manskap, hade kommit öfwerens om att gå öfwer till danskarne och förena fig med dem om att bekämpa den aemensamma fienden till deras nationalitet. General Gablenz erhöll underrät telse om konspirationen endast några få timmar innan den skulle utföras. Han gaf genast befallning om ätertåg från Fredericia. En krigsrätt nedsattes och en mängd ungerska officerare och menige dömdes till döden. De italienare, fom finnas instuckna i de öfterri: kiska regementena, dela samma känslor. Turen skall snart komma till polackarne från Posen. De tyska tidningarne slola utan twifwel förneka sanningsenliaheten af dessa uppgifter; men sjelfwa faktum är sannt. — En i herr Krogmans slagteri i S:t Pauli uti Hamburg sedan 16 år fysfelsatt gesäll hade under lediga stunder för: djupat fig i läsningen af bibeln. Stllsamt nog mar det de tre männen iren brinnande ugnen, fom färdeles tagit hans inbillningskraft i anspråk. Hwar ban gick och stod drömde han om tessa. Han berättade för sina kamrater om männen i den brinnande ugnen och Httrade att han kände fig i sitt inre manad att efterapa dem. Ehuru han redan i andra afseenden fört ett fälljamt tal, höll man dock denna lust att efterfölja te tre männen i den brinnande ugnen för ett skämt. Men det skulle snart wisa jig att den arme mannen förlo rat förståndet och att det war hang allwar att utföra sitt beslut. En dag i förra weckan, då man war sysselsatt att sweda swin wid den stora ugnen, sprang han upp, afhöll med dragen knif en hwar som mille hindra honom, genomskar Halgådrorna och kastade fig sedan i alödhögen. Hang ben fattade genast eld och omedelbart derpå brann äfwen öfra de len af kroppen och förtärdes så, att man endast fick ut ur elden en hög smärtade ben och skärfwor. Frågan om bränwinsminuteringens inskränknina synes winna allt större uppmärksamhet inom wårt fädernesland, och hwar och en, som allwarligen will