derifrån hon förädlande skall återwerka på det sedliga lifwets förkofran och tillwext. Hade, under den långa freden, hwar och en i fin mån bemödat fig om att undanrödja dessa 2:ue ofwannämnde hinder för wår utweckling, skulle denna, jå föreställa wi oss, owilkorligen warit större än den närwarande. Qwinnans uppfostran, så ingripande i hela lifvet, hare säterligen haft en mera prattist, allmarlig och flärdlös prägel, med större tanteutweckling jemte insigt i naturens otaliga fenomener. Wi borre oc haft mes del nog att bygga wåra jernwägar med. Wåra jordegendomar borde ej heller was vit behäftade med stora, utländska hypotekslån. Wi borde wira mindre warit utsatta för den swåra och störande in: werkan, fom oförutsedda kriser förorfafat. Wi hade twertom bort hafwa me vel sammansparade, tillräckliga till att hjelpa wåra af roflystna stormalter angripna och för fin frihet tappert tfämpandebröder. Om wi hade mägtat detta i tiv, hade en sådan hjelp warit en fann tillfredsställelse för ret ridderliga fmwenffa nationallynnet, en gifwen sporre för natienalärans höjande och ett säkert stöd för framtiden i de pröfningar, fom möj ligen funna möta. Wi borde ej Heller saknat medel till genomförande af en för wårt eget oberoente få nödig national bewäpning. Wara 2:ne hittills öfwermäktiga fiender, wällefnad och lyx, måste wi hädan: efter med mera traft försöka att betämpa. Winna wi här feger, hafwa wi och i en god jordmån nedlagt ett lifgifwande frö till en sjelfständighet, fom ide lätt låter fig betwingas. Underrättelser från Danmark. Dagbladets korrespondent i Sönderborg skrifwer om bombardementet den 2 April bland annat följande: Då det bör: jade mörsna hade jag tagit min plats på en hög bade bakom staden. Ett mera storartadt och i all fin hemskhet gripande panorama kan man ej lätt tänka fia. Hela landskapet framför oss war såsom inbärdadt i krutröt, men genom den sågo wi hwarje glimt af kanonerna, än från Broager än från wåra batterier. Långs kanten af Dyppelbjerg slogo flammorna si wärret från antända gårdar; de flams mande bjelkarne, de brinnande wäggarne stodo aftecknade mot den halfmörka himså klar fom någon genom illuminationsljus framstäld perspektivisk utsigt. För en kort tid sedan woro de trefliga boningar för lyckliga landtliga inbyggare, sedermera woro de skådeplatser för lä karnes lärlelswerk, ty dit infördes de fårade för att få den första förbindningen, och nu moro de blott lågande Högar, kostbara facklor, antända för att fira wåra fienders ännu ide wunna triumf Hän öfwer horizgonten flögo de röra aranaterne, deras obehagliga susande på minte of hwarje minut om lifwets fortbet och det derpå följande braket, när de slogo ned i staden, fade of att de an ställt den skada, hwartill de woro ämnade. Det war en förfärlig syn!