Norrländska Korrespondenten – 16 april 1864, sida 2

i I I ö plötslig uppenbarelse, fattade fru Thone ljuset, trädde närmare honom och betraktaxe honom med ffarpa, brinnande blidar. MNi har då ännu en mor? fade hon till Dhonom med swäfwande röst, men nej, nej — det är inte tänkbart, namnet VWild tillade bon, wändande fig ifrån honom; gå, gå manade hon på honom ögonblicket derefter, om ej hwarje ögonblick skall wältra på er en ångrens börda. Jag fan, jag får det inte, swarade Wild, bes segrande fin smärta, wi äro ännu ej komna till slutet, fru Thone. Ett ögonblicks öfwerläggning och den gamla frun räckte honom köpekontraktet. Tag ret; gamla fru Thone bjuder ej fin hand till något skurkstreck; jag öfwerflyttar min rätt till detta kontrakt på herr Neer och öfwertager de öfver enskomna betalningarne. Deremot wäntar jag i morgon min systersons förslag till betäckande af hans skuld till mig. Men ert hjerta och edra dygder, dermed lade hon handen på Wilds högra skuldra, egnar jag min wälsignelse. Tack, tack, fru Thone, mannens pligt, tjenarens är uppfylld; nu kallar fonen8. Wild gick. Då Jonas war ensam med sin matmor, kände hans rafseri inga gränser. ÖHwad har ni pjort? ropade han; er halfwa förmögenhet har ni uppoffrat och fom betalning ffall ni endast få wärdelösa papper; jemmer och elände skola åter fom himmelens straff komma öfwer eder, liksom i fordna tider. Och när han en gång står framför er, för hwilken wi samla och spara, för hwilken wi nu endast lefwer — Förbarmande SFonas! ropade frun, med en