Norrländska Korrespondenten – 16 april 1864, sida 2

— —— —— rSO——— —— n— aooosqaee Ögonblickligen toy kommien ifrån skrifpulpeten ett af de der liggande papperen; han bredde ut det, för att skrifwa derpå och låta fru Thone underteckna detsamma; men hwad såg han? Näållös och orörlig stirrade han på papperet; det war ett dokument, fom upphäfde alt, ty han hate der kommit för sent; det war köpebrefwet, af hwilket husets och dess underhafwares we och wäl berodde. Nu wisste han hwarföre köparens namn skulle blifwa en hemlighet; nu kände han hwem det war, som, smygande omkring, hade utforskat bemligheten och begått detta skurkstreck. För att tillfredåställa sitt fanatiska hat till allt nytt, för att lägga ett söfwerstigligt hinder i wägen för. ben unge mannens handling, hade Jonas ej gjort sig något samwete af att genom detta förfarande sätta herr Neers rykte, krerit och existens på spel. J detta ögonblick återkom han: med en blandning af raseri och förmåning såg han Wild hos fru Tyhone. Men vå denne höll fram för honom pap: peret, bewiset på hans sturtstreck, förwrero fia hang drag till ett wänligt leende, ställte han jig, fom om här wore fråga om den enklaste sak i werlden. En: liat hans yttrande, hade han wetat af trisen, och welat, för att bespara herr Neer widare förlägenheter, lemna denne, morgonen derpå, i detta föpe-; tontrakt ett swagt bewis på sin hjertliga tillgifwenhet. Så är tet, herr Wild, så är ret, war slutet af hans tal. Föröfrigt träffade jag Gissel ver nere, som fate att man söter öfwerallt efter er i hela huset, att ni måtte genast komma till er mor; hon bar ajort ett swårt fall och man fruktar för hen: nes lif. Med ropet DD, min arma mor! sjönk sonen, tillintetgjord, ned på en stol, och, liksom rörd af en