Norrländska Korrespondenten – 30 mars 1864, sida 2

woro dessa ynglingar studeranderne Sar kobson, Eriksson och Unman, af hwilka de 2:ne förstnämude hafwa sina föriäls drar boende i närheten af Westerås. Efter att hafwa, den 1 Juli förlidet år lemnat fosterjorden och lyckats, under härda äfwentyr, passera preussiska aranfen, tillfångatogos de unge männen af ryssarne den 15 i samma månad famt dömdes, såsom oripne upprersstiftare, att straffas med ett års fästning. Från kroppslig misshandling blefwo de, få midt man tänner, förskonare, men insattes på Morling fästning för undergående af fängelsestraffet. Genom wederbörlig bemedlina, har det lyckats utwerka mildring och förminffe ning i fängelsetiden, få att, enligt bref af den 26 Fcbruari detta år till fadren åt en af bemälde ynglingar, de blifwit från Modlin, den 13 i samma månad, afförde till Warschan, hwarest de hållits förwarade i tolf dyan, och sedermera, under rysk bewakning, transporterats sf wer prenssiska gränsen samt ställde på fri fot, dock utan att erhålla det ringaste understöd för fortsättande af resan till Hemlandet. Brefwet upplyser emellers tid, att en ädelmodig man, med hwilken ynglingarne i sin nöd sammanträffat, tagit wård om dem och bekostat deras resa från gränsen till Bromberg, hiwars eft han lemnar underhåll och skydd, intill dess de erhålla nödiga medel för hems färden. Det bör nämnas, att de unge mäns nen under fängelsetiden erhållit tillåtelse att på tyska språtet skrifwa till fina ans förwandter i Swerige; men desja bref bära wittnesbörd derom, att de warit underkastade rysk censur och förmäla icke något om den behandling fom mederfas rits ynalingarne å fästningen och innes hålla itke eller annat anmärkningswärdt än att de i fästningen warit förwarade i samma rum med en italienare, Vanoni af hwilken de erhållit god underwisning i de lefwande språken.