Norrländska Korrespondenten – 30 mars 1864, sida 2

grefwe eller till och med en prins; förmögenhet hafwa wi ju. Penningen är en flyktig tings; den är rund och rullar lätt, menade den gråe. Det är ett sannt ord, herr Jonas. Om den bara en gång wille rulla till någon af oss fattige. Men det later den wackert bli. Jag säger er herr Jonas, det finnes ej eländigare lott än min att år ut och år in fe penningar, höra penningar, gå lastad med penningar och ändå aldrig hafwa några, det är förskräckligt och jag härdar ej ut kKingre Påt er nöja, bär ert hufwud i ödmjukhet, fästa ej ert hjerta mid mammon, den lede freftaren, war herr Jona salwelsefulla swar. Idh ät hela ert lif igenom wattensoppa och mager kål, inte fannt? hånade Jean Gissel; tror ni att alla menniskor kunna lefwa som ni? Att bära en och samma rock i trettio är, anugaa händerna af glädje, när man lyckats fno fig till en aroschen, och gifwa tiggare fromma bibelspräk. Det har ej warit swårt, herr Jonas, för fru Thone att sammanskrapa en stor förmögenhet. Men frikostighet lemnar bättre ränta än snålbet. J går har herr Neer skänkt sina arbetare twå tusen thaler. vetintt, två tufen thaler!vStäntt, säger jag er. Denna daa uppgöres årsslutet. För det ändamålet har herr Wild rest till jernbrufet i Buchstetten. Kommer wisst tillbaka först om tre eller fyra dagar. Goda affärer, herr Jonas, ännu några år och wi äro millionärer. Denne herr Wild är en tusan till karl. Af detta namn berördes den gråe manuens ges staltieleltriskt. En satans karl är han, säger jag er. För