Norrländska Korrespondenten – 18 mars 1864, sida 3

nar har fått mer eller mindre likbet med en eldstad. Här fer man hela rader af militära kockar, till hwilkas warter ide hör kötslägenhet, tofa fina ärter och steka fin benf naturel. Jens är en stor gonrmand, men hwars gaftronomiffa tendenser gå envuft i riftningen af det qvantitativa. Han fan äta lita mycket som en hel pluton zuaver, men det faller honom aldrig in att göra fonfter wid tillaaningen af maten; det skall wara en matalös aptit och en ftrutåmage för att finna fig wid rätterna från hang köt. Ju mindre gröten och ärterna äro kokta ju fastare ligga de i lifwet!, och ju fastare köttet är brändt, ju längre har man smaken af det. På afstånd fedd tager fig staden Söt derborg ganska bra ut. Den är byggd utefter en fluttning af det breda fundet, som för ögonblicket hwimlar af fartyg, isynnerhet ångbåtar. På andra sidan sundet höjer sig landet upp till Dyppet mölle, som ännu liager på toppen af den backe, på hwars motsatta sida de berömda skansarne äro anlagra. Till wenster på andra sidan Wemmingbond ligger den wänliga halfön Broagerland, hwarifrån wi antagligen med det första stola få oss en sändnina bomber och ras nater öfwerskickade. Broagerland kan under en annan tid ha en mycket bra belägenhet, men för ögonblicket synes det mig ligga of något för nära. Kommer man in på gatorna skiljer sig staden endast högst obetyrligt från wåra småstäder. Det enda owanliga, jag har märkt med husen, är att de flesta, isynnerhet de äldre, ha en liten utbyggued eller utsprång midt på facaden, fom löper ut en aln på gatan och på hwardera sidan lemnar plats åt ett smalt fönster. Utanför flera af husen ser man fanor och wakter, som tillkännagifwa att en eller annan hög militärauktoritet, ett divisionskommando eller en regement8intendentur der har uppslagit fin paulun. På wäggen af ett anspråtslöst bug wid stora hufwudgatan prunkar en röd sköld med H. M:ts namnschiffer och inffriptionen Kongl. Fältpojt. Ur ett bref från Sönderburg ten 3 Mars: Kapten Swane wid 3:vje renaementet blef i går sårad. Jag omtalar detta obetydliga får, emedan Jensarne trodde att han förstod göra något åt tulorna, så att de icke kunde göra honom något ondt. SÅ mydet är wisst att han i Myfunde stått i det starkaste kulregn uppe på ett gärde och hade twå infanterister som laddade åt fig — ban träffar wanligen pricken på 800 alnar — och oaktart tulorna flögo såsom hagel om öronen på honom, råkade dock ingen honom. Han gjorde äfwen det förra fälttåget och har deltagit i italiensta triget, hwarför han i allmänhet kallas Garibaldi. Nu kom en förflugen lula och ristatde honom lätt i handen; tetta hindrade doc ide honom att föra fina soldater i elven. Emedlertid är ret förbi med tron på hans osårbarhet.