Norrländska Korrespondenten – 18 mars 1864, sida 3

— Min goda Therese — började han mildt, men afbröt fina ord och fare något allwarsamt: — Bästa fru Wigner — låtom oss ej förspilla många ord för dessa småsaker. Medc dessa ord aflägsnade han fis skyndsamt. Jnkommen i sina enskilda rum spatserade han fram och tillbaka. — (Sud mare Iof, fare han för fia ijelf — jag begid ingen ny dumhet. Men nära på wippen mar jag att förklara henne min kärlet. Hennes warma tår på min band gjorde mig nästan vr. Det skulle warit höjden af passionerad kärlet att fria till en enka i sorgdrägt. Jag måste wara på min watt. Han ringde och befallde in fitt kaffe i fina rum, der han fick åtnöja fig med att serveras af fin betjent. Wid thebordet syntes han åter och nu smakade honom hans aromatiskt ångande the alldeles förträffligt, ty hang unga, wackra hushållerska log mot honom få förtjusande. Samtalet hwälfde fig om hwarandra lifailtiaa sater, och vå samtalsämnen började taga slut, tog han en bot och läste högt. Medan han sålunda såg endast solsken från en molufri himmel, trog ett owäder fig tillsammans öfe wer honom från ett annat håll. Wi bedja wåra ärade läsarinnor och läsare att följa oss tillbaka till staden, för att som hastigast höra och se, hwad som föregår i ett wackert hus på Drottninggatan. Jen swällande soffa sitter en wacker, medelälders fru, fom bar omisstänlig likhet i ansigtsdragen med grossör Faltensten, men dock fer något barsk ut, i hwiltet herr Falkensten för ingen del alitnar henne. Det synes tydligt att damen är wid dåligt lynne. . (Forts.)