Norrländska Korrespondenten – 16 mars 1864, sida 3

blef drucket, rådgjorde de om antagande af pigor, i hwilket han wille lemna henne eget wal. — Så, nu äro wi öfwerens om den saken, fade arosshandlaren. Nu går jag till min trädgårdsmiästare och ber honom anmoda sin hustru flytta till er, till dess ni får qwinligt tjenstfolk. Ert rum hehöjwer ock ordnas af hennes hand. — Swart skall jag gå, för att komma vit? frå: gade Therese. — En trappa upp längst bort i förstugan är en dörr, som leder till ett rum med blå tapeter. Der tommer ni att bo! Therefe tackade, mildt leende, och fade fig wilja bära upp fina små tillhörigheter. Örosfören ffyndare ut före och bar sjelf upp hushållerskans lilla kappsäck till det förnämsta gästrummet, ven blå fam maren, hwarejter han förswann, utan att märkas. DÅ Therese saknade kappsäcken i förstugan, git hon upp efter anwisning; men Då hon inträdde i det pryd: ligt möblerare gästrummet, trodde hon först att hon gått wilse, och då hon såg sin tappsäck der, började hon åter blifwa tantfull. Det företom henne som om all den henne wisade refpekt endast wore en ffidligt anlagd plan att göra henne mera hemmastadd och förtrolig met herrn i huset, och nu ångrade hon mycket att hon gifwit wita för fin nödställda beläaens het och offrat sitt sinnesluan, för att ej våta i flaf: weri sju dagar i weckan för blotta födan. Ack, om hon endast wore wäl derifrån! Hon skulle gerna hafwa skyndat till modehandlerskan och anropat henne om att af nåd och barmhertighet blifwa antagen i hennes hud. Men det war försent. Hon såg fig kommen i fällan och beslutade att hålla fin herre och