Dyppelställningen. De befästade ställningar, från hwilka en till och med betydligt underlägsen avinge fan hindra eller åtminstone bes tytligt förswåra en fiendes framträngande i landet, äro antingen frontftällningar, hwilka äro anlagda twärs öfwer den wäg, på hwilken fienden måste frams tränga, och alltså rent af spärra dens samma, eller flankställningar, fom ligga på sidan om denna mwäg, men doc få nära, att fienden, så framt han går dem förbi, blottställer fig för att hang transporter, förstärtningar, kurirer m. m. kunna oupphörligen oroas och, när den i flankställningen stående avmeen känner sig stark nog dertill, genom ett kort framryckande helt och hållet afskäras. Det har i tidernas länad blifwit en af krigskonstens hufwudgrundsatser, att fom munitkationslinien måste till hwad pris som helst bibehållas och så snart som möjligt återupprättas, om den för nås gon tort tid blifwit afskuren. — För att med någorlunda trygahet kunna långt framtränga i ett land, som skyddas af en flankställning, hwilken är så stark att den icke straxt fan tagas, måste alltså angriparen i sjelfwa werket hafwa dubbelt få stor styrka fom förswararne,