Norrländska Korrespondenten – 20 februari 1864, sida 3

Dannevirke. (Ur Uysala-Tosten). O Vannevirke, du som låg Och Nordens frihet täckte! Som mellan vester-, östervåg Ditt dubbla bålverk sträckte! Du mur, som just din resning fick All ingen framlings lystna blick Bortom dig skulle fika! Du borg, der röfvarn feg och snåt För döden, som ur ogonhal Af brons sågs bister kika! — Hur skönt, då stormen spjernade I veck af Dannebroyen, Som Danmarks lejon värnade Med breda, ludna bogen! Hur gladt, — för några dar sen blott — Då tysken måste glida brådt Från ointagna vallen! Han sjelf skref under med sitt blod Alt Danmarks gamla ratt var god: Stormstegen rest, med öfvermod, Låg tvenne gånger fallen, Och tvillingssegerns dag gick om — Ån rykte bajonetten,