Norrländska Korrespondenten – 20 februari 1864, sida 3

— ———— — — — frågade gumman, tryckande hans hand mellan sina. — Min far heter Darcy.... — Herr Darcy, fom har sitt kontor på gatan Sainte-Marguerite? — Alldeles. Men då bor ni ju midt emot Helene Rousses fönster? — Nir far bor en trappa upp; men lyckligtwis är mitt rum tre trappor upp; det är sålunda jag rå fat fe henne, och sedan förfta gången jag såg henne, älskar jag henne. — Och älskar Josephine er? — ZJag hoppas det — fmwarade Fredrik, hwilken, ware sig af blygsamhet eller af klokhet, icke wille säga att han war säker derpå; men wi hafwa aldrig talat ett ord med hwarandra. Likwäl kan jag icke tala med min far om saken, innan jag wet åtskilligt som jag ännu är okunnig om. Min far älskar mig mycket; troligen behöfwer jag en tid innan jag kan förmå honom att samtycka till mitt giftermål med Josephine. Dock tror jag mig wara säker på att han slutligen samtycker. Gör han det icke, förblir jag ungkarl. Jag är engagerad hos en wexelagent och redan förtjenar jag något, jag hoppas att snart blifwa oberoende. Josephine måste weta allt detta, hon måste, hwad än må hända, icke bortaifwa sin hand och sitt hjerta åt någon annan än mig, och jag har rätnat på ert bis träre för att lemna henne detta bref. — Hörpå! — swarade gumman Nacqvart, i det hon stöt tiubata brefwet något — jag mill tala uppriktigt med er. Gud må weta att den skönaste das gen i mitt lif wore den då jag wet Josephine wara Iycklig. Mitt hjerta klappar af glädje när jag tänker att jag fan bidraga dertill; således är jag långtifrån