Norrländska Korrespondenten – 20 januari 1864, sida 3

Han lutade sig ned mot rännilen och drack ett par klunkar ur handen; seran kastade han armarne under hufwudet och somnade. Han drömde att allt hwad ban widrörde förs wandlade fig till guld; hans halmtäckta koja war förwandlad till ett palats, och dess murar woro mera lysande än altaret i kyrkan på stora högtidsdagar. Hans barn buro kläder af silfwertyg rikt besatt med ädelstenar. Han försökte att räkna dem, för att se om de alla woro hos honom, och han tyckte att ibland vem sågs ett litet obekant ansigte, fom log emot Honom. Han mille närma fig för att smeka detta ansigte, men fremlingen fom ut ur muren och öfwe r barnets blonda hufwud utspände han pergamentet med Frity namnteckning. Bokstäfwerna lyfte fram för den sofwandes ögou, hwilka öppnades, fom om man fört ett starkt ljus framför hans sammanlagda ögonlock. Han kastade en orolia blick omkring sig; den förlängda skuggan af träden i skogsöppningen wisade honom att han sofwit längre än wanligt, han fattade sin yxa och angrep ånyo den stora eken. Snart wred sig trädet på sin omfångsrika fot; man hade kunnat säga att ofynliga händer gjort med huggarens arbete. En ny styrka lopp igenom hans lemmar, fom han tyckte tilltagit i kraft; han lutade axeln emot den wackra stammen, som föll med en suck, krossande småskogen rundt omkring. Dess blottade rötter innefattade i sina krokar en trälåda omgifwen med jernbeslag. Ett yxhugg bes friade den från beslazet; ett nytt hugg krossade lådan. (Forts.)