Norrländska Korrespondenten – 20 januari 1864, sida 2

wi hoppas att tyskarne skola komma att släppa till ryggen, tyda att när mi tro glada famt fulla af mod och förtröjtan, att wi til slut skola gå med seger ut ur skriden, emedan mi alla fom en man sloss för wåra hem, få är det bejynnerlig feghet, att de som wi sloss för hänga läpp. Sinnesstämningen i hären är ide för trig, wi äro mycket fredliga; men det råder blott en mening om att att mi ide böra wika ett steg tillbaka: att wi böra förswara Dannewirte så länge tysken fortfar att bryta sig in i wårt hus: att wi böra slå till så länge vet kliar i ryggen på sachsare, hannoveranare, upprorsmän och sydtyskar, men icke längre. Wi wilja blott förswara wårt fädernesland; mer begära wi icke; triget ffall tanhända räcka några år — det finner armn fig med glädje uti, när ret gäller att skydda landets gräns mot öfmwerwåld. Såsom prof på den anda fom råder inom den danska hären, anföra wi efter samme brefstrifware ett par drag: Ån i sträng köld, än i regn och slast hafwa soldaterna nu i öfwer fyra weckors tid arbetat på stansarna från klockan 7 på morgonen til mörtret. De tomma ofta hem stälfwande af föld eller lungwata och sofwa i fina fläder, tätt fammane packate på halm. När de emellanåt tröttna, emedan kölden är för hwass eller regnet för stridt, och officern frågar dem: (Stolen j tåla att Tysken tränger in här 27 få swara de: nej, då skola wi hellre gräfwa i i tio år till här, och med ny lust återtaga de fitt arbete, med tante på att tysken skall falla i grafwen. Wi hafwa nästan inga sjuta, och under säng öfwerwinnas de största swårigheter. Men soldaten will också att hans merdborgare stola erfara att de hafwa förswarare, som äro fast beslutna utt segra eller stupa. Hustrurna hafwa med sorg och oro sett sina män tåga ut; men frågar mannen fin hustru om hon hellre will att han stall stanna hemma, få fivas rur hon: Iej, det får ingen säga om dig. Den swara tiden stå mi wäl öfwer, men wanäran följer en beständigt. Allt befäl är stolt öfwer sina soldater, och jag råder enhwar att komma hit, der Dannebrogen swajar i den blåa luften, och hjelpa till att förswara hwad wi hafwa ärft efter far och mor. Det finnes ingen enda folrat fom är rädd för trig. Det enda han är rädd för, är eftergifter fom funna leda till att tyskarne blifwa rådande i Danmark. Polen. Wintern har redan inträdt i sin fulla stränghet (dock ej mera än wanliat), och snön ligger derstäres alnshög. Def: utom utgör den derstädes rårande bris sten på gora wägar ett wäsendtligt bivder för begge de stridande partierna. Ryssarne uppwakna wisserligen ibland ur fin lethargie och föranstalta då, littidigt anryckande från flera garnifongstäder, ett slags ffallgång mot någon insurgentkår, fom dock i allmänhet blifwit på förhand underrättad om den ———— — Ren ——