Norrländska Korrespondenten – 9 januari 1864, sida 3

ligt aftalet, på bestämdt ställe inwänta indianen. Twå matroser woro i hans ställe ombord på Hönstjufwen, och, under det negern klättrade ned till ftranden, ropade han till Titus med låg röst: Stopp, massa neger, gamle gosse; hwar wara whisky, fom massa indian lofwat mig? Jag, neger, jag — komma hemta, mufil. Ar du en af flildtwakterna? frågade Titus, fom nu fit en ny ide i hufwudet. YJa, jag Scipio, skildtwakt för Jazede, försäkxade negern, för att derigenom ådagalägga sin rätt till den lofwade styrkedrycken. (SHodt, få gå ned för trappan, men fall inte. Flaskan står fylld på bordet. Utan att förlora något ord widare lydde Scipio och snabb fom blixten sprang Titus efter de båra matroserna, ropare till dem att de skulle bemäktiga fig negern, och ett ögonblick derefter låg denne bunden, blek af ångest och förskräckelse, då en pistol hölls honom under näsan, på golfwet i kajutan. Nu hit med dina fläiver! ropade Titus ffrattande, jag will fe om jag kan aälla för en lifa ful odugling fom du. Hwem är den andre, fom håller wakt ihop med rvig? Sam! stönade den fångne, under vet en mas tros tog af honom hans jacka och lemnade den jemte hans halmhatt till Titus. . (forts)