Norrländska Korrespondenten – 9 januari 1864, sida 3

för de dagar fom komma skall. Ja, gode herr polisfull — full — — Polisfullmättig. — Ja, fota herr polissullmäktigen har fullt skäl till att säga att jag är full, iörskräckligt full, herr fullmäf tig — hm: — Mi är beffäntt, menar jag. — Ar jag beskänt1i? Ser jag nt fom ven der stulle ba fått något till skänis, jag. Jag eger min själ, hwad jag ör mjufast tacar Henom sem är polismästare öfwer oss alla; jag eger min nerr som inte är att tacka för; jag eger desdsa mina kläresplaga som äro: mina byxor, min bonjour, min halstuk, min sljorta och dertill min hatt och denna min läpp, som jag allt har köpt för mina egna pengar; och eger jag ett enda sandkorn mer i hela werlten än jag bär på ming, få har jag stulit vet och herrn fan straffa mig som röfware. Kan då herrn säga att jag är beskänt.? — Ni är berusad, rusig; förstår ni nu? — Rusig, nåtig herre! swarade mans nen i det han tog en helt annan ton och gick öfwer från det höatirliga till det treiflga: få der litet rusig är jag, ta mig — ber mjukast om förlåtelse — och det inte så ganske litet ändå. Jag skall säga go herrn, jag råkade en mecdbroder i handtwertet på torget och han trakterade mig med en sup: bet war en riltig kronsup. Jag hare inte ätit på twå dar, och war tom i magen fom en uppdragen blåsbelg; derför rumsterade supen fom den wille och for upp i bufwudet och ner i fötterna. Då wardt jag få der rusig. Det är säkert bet. — Nå och då gjorde ni spektakel på gatan. — Jag gjort spektakel, goa herre? Nej det kan jag wisst inte göra. Jag amuserar mig mycket bra när jag ser på spettakel och jag har sjelf warit emplojerad wid theatern i Stockholm, men inte som aktör, och jag har aldrig warit med i något spettakel; det har jag inte alls, nådig herr polismästare. — Ni har inte kunnat halla er i styr på gatorna. — Litet ostyrig war jag; jag sjöng och war mycket glader, det är sanning. — Hwad will ni nu här i landet? — Zn zwei und sSwanzig jahr bin id sömskmakaregesäll gewesen och har ar: betat på många orter i Swerge; uun bin id) fiänf und vierzigsjahr alt och kan inte få arbete mer uti mitt fader: nesland, dersöre reste jag till brödras riket Norge. — Har ni warit i Tyslland, efter ni blandar in Tyska ord eniellanåt? — J Tyskland har jag inte marit, men i Skåne har jag warit i många år, och många af mina kamrater ha warit i Tyskland. Nårig berrn kall meta att jag i min unadom guvitof fått en bra uppfostran och lärt både Tyssa och annat, fom mina betyg mifa — om jag hade några. Derför talar jag tyska. 1slint full, full af ängest och ; ; — — i—— ä nr—— — 0 Li — 1