Diademet. (Forts. fr. bih. till n:o 98.) Hon såg ett Medusehufwud. Att frånrycka fin man ljusstaken och slunga den i spegeln, war ett ögonblicks werk. Spegeln war af glas ech bräcklig, och ven förfärliga bilden förswann med bitarne. Hr v. Rys tadlade ej med ett enda ord denna handling af vandalism, utan förde den uppretade qwinnan till en midtemot hängande spegel. Ett Mer dusehufwud, ännu wärre än det förra, mötte henne derur. Denna gång flög en ljusstake från kaminen i spegeln. (Din klädning har fått en warfläd, fate hr v. Rys lugnt, och återwände till sitt rum, der han melankolislt betraktate fin unga älskade brurs porträtt. Fru v. Rys blef enfam den eleganta salongen; ljudet af ringklockan kom henne att darra och föranlät henne att skynda till sitt rum. Straxt anmältes, att en liten flicka från juveleraren önskade tale