Na Jagtstadgan. mPräfsas katt i skog eller hage, må han saklöst dödas. Förstärkt Lagoch Ekonomi-Utskott. Undra ej att Misse jamar I en sorgligt harmfull ton; Att han slickar sina ramar Utaf pur indignation; Ty ett öde drabbat Misse, Just elt m is s-öde så stort, Som när spelar n vill ha prisse, Men omöjligt kan få — kort. Riksens Ständer, som sin näsa Uti allt vid riksdaln lagt, Ha beslutat Misse snäsa Med förbud att gå på jagt; Och ett stadgande år gifvet, Att, om Misse finns i skog. Har han bums förverkat lifvet, Äfven om han intet tog. Den, som kan, han sånt fördrage, Misse icke heller må Promenera i en hage, Han skall dödas äfven då. Aldrig mer få skogens lindar Vittna om hans raska dåd; Uti källare och vindar Råttor bli hans villebråd Misses jägarlif behändigt Fordom var, men blir nu skralt; Ty alt taga möss beständigt Blir i längden trivialt ... Också i det slut han stannat: Att vår riksdag är sig lik Och för detta, som för annat, Helsas bör med — kattmusik.