tidstagar just unter den tid Gudstjenst hållits i sockens lyrta, dans, slagsmål och fylleri slorerat som bäst i nämnde hus. Wi tyda, att då hr L. ide har någon försyn för menniskor, få borde han då åtminstone hafwa någon smula försyn för Gud. Wi känna många hyagliga män och ynglingar, fom unter fommaren förtjena ända till 3 a 400 rdr wid de i närheten belägna ångsågarne och lastageplatserna, men fom på höften fnappast ega en ffilling qwar af den fommarförtjenst för hwilken de trälat och arbetat och hwart tror läsaren att dessa pengar tagit wägen? Js, de igenfinnas troligen uti lönnkrögarnes fickor och hos de prostituerade qwinnorna. Wi hafwa äfwen kännedom om många aifta män, fom äro begifna på rusdrycten, huru de ofta med späckade börser begifwa fig till hr L, derifrån te fällan återfomma förrän kassan är flut, då det för densamma erhållna ruset ofta blir en orsak till barn och makars mifhandling wid återkomsten till hemmet. Hur strur, fom på flera dagar ide återsett fina män, hafwa mången gång med tår fulla ögon nödgats ut och söka vem, då de återfunnits hos hr L. högst berusade — förstås endast af det öl och win som hr L. serverar?! Många s. k. frimåndagar blifwa för te arbetande en följd efter söndagens äfwentyr och arbetarne sjelfwa, äfmenfom patronerna mid warfwen och husbönderna, liva betydligt deraf; ty då husbonden på måndag eller tisdag får igen fin dräng, få är han sjuk oc olustig efter rusets werkan och hwad duger wäl en sådan att uträtta under mecfon? Några af sockens infödda Hnalingar tyckes äfwen hafwa blifwit smittade of hr L:s ölfeber, derigenom de ofta före förbanna br L, de s. k. balerna och det kraftiga ölet (2) sedan de efter nöjets lek fått erfara att äskan slagit ned i des ras penningebörser. Om qwinnorua som deltaga uti de s. k. nöjena wilja mi knappast tala, tt ans ständigheten förbjuder oss omnämna ett sådant landtlif. Wi wilja endast nämna, att det hela stöter på Stockholms faffehustakt. Det finnes redan några profexemplar på hwad som månde blifwa af sådana på slutet, sedan de först fått förskaffa sig allmänhetens förakt och dertill några oäkta barn. Det är naturligt, att få dana qwinnor med tiden komma att falla seckens fattiawård till last; — ty ingen hyaglig fart mill wäl till sin hustru taga en flicka, fom lefwat så liderligt och utswäfwande och disponerat fin kropp åt tringresande westaöthar, smålänningar, sjöfolk och wermlänningar etc., hwilka endast för tillfället önska få tillfred8ställa fina lustar. Dessa olyckliga gmwins nor säga wi, få säkert stå qwar lik en rad nollor utan etta framför sig, — fåsom skamfläckar för werlden och en skyggelse inför Gud. Det wore önskligt om wederbörande, sedan de nu fått höra huru det står till, wille med Lagens hela stränghe cn pf come reg FÖL Abel 2 (12