Diademel. Fru v. Rys war en stön elegant fru i Paris och lefde i de lyckligaste förhållanden, ty hennes ädle make omgaf henne med allt, som kan göra lifwet angenämt. Deras wåning war wacker och beqwäm och den präktiga salongen utstyrd med all den lyx, som i Paris är nödwändig för att samla ett sällskap af werldr. Också skulle, om några dar gar, en lysande foivg anställas der. Omwad skrifwer du min män? frå gade hon. Det hundranittiondefemte. Det hundranittiondefemte, hwad menar du med bdet? Det hundranittiondefemte bjudningsbrefwet. Litografen har ombesörjt for: ten, men ej adresserna, och som jag hwarken har sekreterare eller fan an: förtro detta arbete åt betjenten, få måite jag wertställa det sjelf. Men hwad fattas dig? det fer ju ut fom om allt hwad jag säger, wore dig mifhagligt? Jag är heller ide glad. För den 195:te bjudningens skull? AE nej, juveleraren har narrat mig. Annard wore han ju ingen riktig juvelerare. Men hwad har du då be ftä t? Ett diadem till mitt diamantfmiycke. Den hundranittiondefemte. Hur länge har du wäntat på diademet? Han lofwade det tills i dag på morgonen och nu är kl. nio på aftonen. Han skickar det nog ide i dag. Tror du det? Det är till och med möjligt att du ide ens får det till foiren. Det wore fasligt. DåÅ fan du begagna perlsmycket; dertill har du ju ett diadem? Omöjligt; jag fan inte mera bära bet; man känner det öfmerallt. Man känner ju också mig öfmerallt och ändå wisar du dig tillfammans med mig, eller kanske du will inlåsa mig också i vitt juvelffrin. 7BWet du, min wän, det fins ingenting löjligare, än då man will wara qwid. Jag war alltså gqwid. Nej, men du trodde dig wara det. 7Må wara; således den twåhundrade bjudningen: till fru baronessan v. Mansfeld. Skickar du bjudningskort till baronessan v. Mansfeld? Som du ser, hwarför icke? VWWill du det beftämt? Idte mer och ide mindre än hwarje annan bjudning; men hwad har du deremot? e Fvu v. Mansfeld har ju en få skarp tunga. Men befinna att om du gör sådana inwändningar, få blir antalet af wåra gäster ganska ringa. Emedlertid wmidblifwer jag det icke bestämt; blott det ide blir en ohöflighet. Jag skall ursäkta of med glömffa. Glömfita och ohöflighet äro ganska nära beslägtade. Men det war också dumt af mig att ide tänka derpå? Hmwarpå? Fru v. Mansfeld har ett präktigt diamantsmycke med viadem. En fasligt skarp tunga! Det war förhastadt fagdt. Nej, men blott en liten smädelse å bin fida. Du förstår mig ide och hwad du sagt är gement. Din häftighet bewisar att jag träffat vätt. Det är owärdigt, utropade den unga frun stampande med foten, förft.beljuger bu mig och nu säger du att jag är häftig. Stampningen genljöd i det tysta rummet och skakade den annars så graciöfa fruns hela kropp oh framkallade en ganska ofördelaktig förändring i hennes Hran Mropon gjardo Aunas pnfg — — — 8—S— (Month — — — —k — —— — mem — me mv — — Å2 — L8 2z