Norrländska Korrespondenten – 21 november 1863, sida 3

— En brefskrifware från Norrköping, meddelar till Ostgöta Correspondenten bland annat: 73 Rorrköping brukar man emellanåt skura golfwet i rådhusrättens fesfionssal. Jag wet ej om man brukar göra det i andra råthussalar; kanske wore det riktigast att ej göra det, utan låta de wällofliga sessionsrummens golf fortfa rande få wara smutsiga. Det wore alle tid bättre att förwandla rådhussalen till en stadeplats för stora tragedi-tomifta scener. Häromdagen inträdde på vet renffurade golfwet en af stadens borgare, utan att taga galoscherna af sig. Det war ett majestätsbrott mot den snygga rätten. Den galoscherande borgaren utwisades. Häromdagen mötte er uppmärtsamme korrespondent en på gatan, och ett jam: tal uppstod emellan honom och mig. — Säg mig min herre, yttrade wannen, huruledes ämnar ni helsa på herr borgmästaren fom fommer der borta och om ett ögonblick passerar förbi oss? — Besynnerlig fråga. Jag tänker nu, som förr, aftaga hatten och helsa. — Duger ide, menade mannen. Råd: husrätten will, att man skall taga af fig galoscherna, och det gör jag. Swårligen skulle någon kunnat hålla sig från att skratta, då mannen werkställde sin föresats. Så snart rådmannen fom inom skotthåll, tog min aktningswärde wän med den mest seriösa mine i werlden af fig galoscherna och — med dem i handen — bugade han fig djupt och wördnarsfullt för det förbipasserande jtadsrådet.