Tolf likmats äklenskay. (Efter Oettinger). (Forts. Ir. N:o 89., Har ni frukt? Jo, fe här! Den forpulente gjorde ett nytt uppföp. Ni fer förstämd ut, min nådiga, felas det er något? mår ni illa? frågade den unge resande. Åtningen generar mig, jag har den förfträdli gaste hufwudwärk. Wänta ett ögonblick, herr konduktör; min fru jag är genast tillbaka, sade den galante passageraren i det han hoppade ur wagnen och hastade in uti märvdhuset, från hwilket han ett ögonblick derefter utkom med ett glas sockerwatten, hwilket han presenterade åt den wackra sjuklingen. Alldeles för mycken uppmärksamhet, min herre, er artighet förbryllar mig. Artigheten är en pligt, som man med nöje utöfwar min fru. — — — Åter sattes wagnen i gång. Ni reser till Paris, min fru? Ja, min herre. Tänker ni länge qwarstanna derstädes? Jag hoppas få engagement wid någon af teatrarue. Ni är således skådespelerska. Oui monsieur. Det stulle göra mig ett stort nöje, om jag någon gång i så fall tunde wara er till någon tjenst — jag är belletrist — känner de flesta journalifterne ... Åfwen Alexander ...? Me slan Hellheras brödbod och handl. Ryaren är en