jälasörjare och herde, emottaga ett tonftr werk i silswer af mer än 200 rdrs wärde. Hwad fom betydligt ötar det moraliska wärret af ofwannämnda äreskänk, är, att ide endast förfamlingarnes hemmansegare, utan och brus fare, undantagsfolk, torpare, hemmamarande söner och töttrar, till och med tjens stehjon, hade till densamma welat bidraga. Silfwer och guld är godt, men kärlet, förtroende och högaktning mennis skor emellan, samt isynnerhet mellan själasörjare och åhörare, är wida för mer än både perlor och guld. — Man har nyligen i Liverpool giort försök med fullkomligt wattentäta poftsäckar, fom dessutom flyta lita lätt på wattnet fom en manlig boj. De äro tillwerkade af bästa sorts segelduk och helt och hållet genomdränkta af india: rubber (kautschu). Den pestsäck man anställde försök med war 3 fot lång, 1 fot bred och 6 tum tjock. Postsäcken war fylld med tidningar, en månad flöjt paps per, en samliug böcker, och för att ännu mera öka säckens tyngd, inlade man twå manliga murstenar af tegel, alltsammans utgörande en ofantlig tyngd i propors tion till säckens storlek Siden flöt vet oaktadt mycket lätt på wattnet och ej det ringaste af dess innehåll blef skadadt af matten. Uppfinnaren har meddelat att han likaledes ombord å poftpaketskeppen fan rangera så att sjelfwa rum met, der hela posten förwaras, kan, i händelse af skeppsbrott eller dylikt, apteras så att det blifwer flytande liksom en boj. — Dagens nr åtföljes af ett Bihang, innehållande en rikhaltig för: teckning öfwer hr A. Rothmans här: städes nyligen etablerade jernhandel. Hwarjehanda. En wacker tanke. På några af Söderhafsöarne heter det ord, fom ute trycker hoppet: Manaolana, det betyder: ren simmande tanken — en tro, fom flyter och håller sitt hufwud öfwer matte net, då wågorna flå öfwer ten. En i sanning hänförande skön definition af hoppet, hwilken förtjenar att jemföras med det swar, fom en döfstum gaf, då man frågade honom, hwad han tänkte om Jörlåtelsen. Det är den wällukt — gaf han till swar —, jom blommorna utvunfta, då man trampar på tem. — För någon tid fedan berättades följande i Stockholmsbref till Handelstivningen: Konungen har nu inflyttat från Ulrikscal. H. M:t är således beröfwad den lediga frihet som han älskar, och hwaråt en konung lättare fan öfmere lemna fia på landet än i hufwudstadens trängre kretsar. Det fon ide gerna hän da konungen någontingsfårvant i Stodholm som t. ex. denna episod af landtlifwet: Konungen promenerade en dag med drottningen och prinsessan Lovisa temligen långt bort från Ulriksdahl. Wid utgåendet hade wädret warit wackert,