få att inga paraplyu woro medtagna. Det började regna. Man wände om, och konungen sprang förut för att fe ef: ter något skyrd eller skaffa en paraply, slutligen fom konungen till en byggnad. Han sprang genom första törr han fick se och befann sig i ett kök, der en piga stod wid spiseln och lagade mat, med ryggen wänd åt dörren. Kan jag få låna hus här en ftund? frågade tonungen pigan. Pigan — förmodligen en kokerska — wände sig icke om för att fe hwem det war, utan swarade bara för: argadt: Stå inte här och smutsa ned mitt rena golf, utan gå in andra wägen. vRNå hwar är den andra wägen dåd frågade konungen. Pigan wände sig om wid frågan, — fick se hwem gästen war, släppte slefwen och utbrast förskräckt: Kors i Jesu namn! det är kungen! Ja har du fett på fan! swarade konungen muntert. Men pigan hemtade fig ie få lätt, utan upprepade fitt: Herre Gud, kungen! Ia, tyder du inte han fer ut fom en annan menniska fom är lungmwåt? Pigan gaf icke något swar på denna entla fråga, utan rusade ut. — Straxt derefter kommo äfwen drottnins gen och prinsessan in i köket. Men jag tror att det snart öppnades den andra mwmägen för de höga gästerna, få att de fingo på ett behagligare ftälle wänta tills regnet gått öfver. — Wid Sollentuna häratdsrätt före: fom för någon tid sedan följande mål: Ropa på pigan Anna Larsdotter i Skogstorp oh drängen Johan Fredrik Jonsson i Böah, befaller ordföranden. Parterna framträda. Pigan Larsson fer ut att wara några och 30 år, hmaremot Jonsson är helt ung. Han till: frågas om fin ålder od) upplyser att han nyss fyllt 22 år. Ar du foder till Larsdotters barn ? frågar ordföranden, hwarpå Jonsson swarar med glad min: Ja, vet är jag; men, tillägger han, det war mera Annas fel än mitt. MNÅå, men då ffall du wäl också under: hålla barnet ? anmärker domaren. Saag har bjudit Anna 150 ror i ett för allt; men hon wille ej ta det, försäkrade Jonsson. Nej, jag will ha 200 jemnt, säger Anna. Ordf. Det wore ju bäft att ni gifte er. Ja, jag säger inte nej, försäkrar flickan. Och jag har ingenting emotet, säger gossen. RNå, då ar ju allt godt och wäl. Mi lofwa således här oflentligen att med första gifta ev med hmwarandra? frågar bomaren, med leende min. Båda swara: Jal NÅ adjö då och lyda tilll yttrade ordföranden, affärdande de nyförlofwade, fom i sjelfwa werket härigenom ingått fullailtigt civilt äktenskap. -:n.