Norrländska Korrespondenten – 7 november 1863, sida 2

Några ord om Fattigwården. Genom en längre tiv8 erfarenhet och jemwäl af lagstiftningen är ten fannin: gen morden bekräftad, att fattigwarden för wissa lommuner är ett ibland de mest betungande af alla onera, samt tillika bland de wigtigaste och fammetd: grannaste kommunalärender, fom hwila på samhället. Med den organisation och reglering som sattigwårdsanstalterna på många ställen nu hafwa, kan man med allt stäl påstå, att te äro ganska ojemut od) olita betungande — det ena famhäillet mer än det andra. Den princip, att flere socknar på landet, Milka tillhöra samma pastorat, funna förena fig om gemensam fattigwård, skulle, om den på goda grunder realiserades säkerligen blifwa mera förrelaktig och medföra wida större lättnad för kommunerna samt blifwa ändamålsenligare, än som fallet är med dess nu wanliga oraanisation. Om särskildta församlingar förenade fia häradswis ombildande af en gemensam arbetsinrättning, eller någon annan fam fälld anstalt i afseende på fattigwården, skulle detta otwifwelaktigt bättre leda till större lättnad för och ingifwa mera belåtenhet hos förfamlingarne och bdeindivider, fom behöfwa understöd. Fattig: wården, fom hufwudsakligen är gjord till en kommunalsak, måste nödwändigt blifwa ojemn och mera betungande, då densamma med sina administrationer och utgifter hwilar på hwar ech en socken särskildt. Att samhällsordningen och plig: seten warit sådan, samt ifrån den ena tiden till den andra, utan någon föränvring fortgått på detta sätt, är få myc tet mera besynnerliat, fom detta icke allenast warit ett stort misstag, utan oc en uppenbar orättwisa. Detta förhållande, — fastän det haft benämnina af lIaalighet, såwira det grundare fin på Kongl. Författningar, bar emellertid