Norrländska Korrespondenten – 4 november 1863, sida 3

Charad. Mitt första är en flod, hvars böljor spegla Italiens milda himmel, klar och blå; Uppå hvars barm de hvita svanor segla. Omkring hvars stränder mandelskogar stå: Som genom blomsterprydda fälten hastar Från Monte Viso till Cremonas hamn. Och sig i Ådrias öppna armar kastar Likt trötta barnet i sin moders famn. Mitt andra är ett litet ord, som passar. För allt hvad mjukt och sammet-artadt är: För fjärilns vinge och för kattens tassar För flickans rosenkind så fin och skär: Och om man aktar sig att ej det mjuka Uti det hala stundom öfvergår Man bör beflita sig att tungan bruka Så, att den namn utaf mitt andra får.