Norrländska Korrespondenten – 4 november 1863, sida 3

— — — uAFA2— — — Jag skall resa klockan sex i morgon bittida, — sade en prest från landet. Spelet fortsattes en halftimme, den ene ester den andre gaf rasande, slog ut spader i stället för hjerter och trumfade i otid; ljusen brunno ned i piporna, de manliga infallen torkade in, cigarrerna wille ide brinna, alla öfwerwäldigades af en olust, fom bröt ut i gemensamma gäspningar. Klockan slog elfwa, förtwiflad tog språkmästaren sin rock och hatt och gick till wärrshuset. tydligt: I wis lyfte hela wåningen, musik hördes ljuda deruppe, troligtwis till skålar. oo De der ha redan fått äta, de, — mumlade språkmästaren, — nu få de dricka skålar; och jag fom hela weckan grubblat på ett wackert tal; jag har nu glömt bort alltsammans, och mina wänner ha nog förlorat lusten att höra det. Efter mycket bultande och wäntande fick fpråt: mästaren ändtligen slippa in och träffa en kypare. — Hwarföre skickar ni inte soupern till mig, har ni glömt bort det ? — Hwad heter herrn? — Carl Johan Berg! — Zag sjelf tom med soupern till herrn, klockan precis nio, ostron, hummer, kalkon, hjerpe, alacepuding, bakelse, renetter, krakmandel och krukrussin, engelsk porter, portwin, sherry, chambertin och dam: pagne. — Hå! hå! — suckade språkmästaren förtwiflad, — wi ha icke fått en smula af detta; här är något misstag begånget, det är säkert. — Jag kommer med räkningen i morgon, — swarade kyparen förargad, ty han misstänkte att ipråfmästaren war en krångelmakare, fom mille undans: