Norrländska Korrespondenten – 31 oktober 1863, sida 3

— —— EU SR RE rn — Nej, — swarade han. — Det är ju ert namn. — Jag ser det. — Erinrar ni er Skogby gästgifwaregård för tjugo år sedan. — Kan wäl wara. — Denna lilla papperslapp har min mor tagit ur dagboken på gästgifwaregården. — An sedan? — Jhogkommer ni, att ni der på en anktion inropade en byggnad? — Ja. — Att ni bortgaf den genast åt ett barn, som vå ännu hwilade på fin mors armar. — Också det minns jag. — Detta barn ... Hon tystnade och blickade på EF, liksom för att fe hwad han tänkte, eller fanffe rättare, hwad han finde. — Ar ni, — fortsatte EE, — Nåbäl, — frågade hon ... En paus full af öfwerraskning uppstod. — Ålskar du mig? — Hon swarade intet; men sjönt i hans armar. EC erfor nu, att Marias mor hade inflyttat i den af honom erhållna byganaden samt fört fig med arbete och ordentlighet, under det att Maria upp: wäxte. Då flickan war tio år hade en barnlös familj besökt orten, fattat tycke för henne, samt adopterat henne. Fosterföräldrarne woro då i utmärkt goda affärer, men en i hufwudstaden inträffande, oförmodad konkurs, jemte flerahanda andra motgångar, vui-: nerade dem och lade vem i grafwen. Marias mor