Btoåren CE. Af C. F. Ridderstad. (Forts fr. No 84., — För nio riksdaler? — Fälla det! herrn fom ju fom ett jehu. — Lika mycket. Jag skänker stugan åt Eva Maria. — St tro då, hwa de ffa sätta näsan i wädret. — De äro fattighjon i socknen. — Ett kringstrykande följe, ja! som af brist på tak öfwer hufwudet ligger i wåra lider. — Nåwäl, få är den saken afhjelpt oc dermed punkt. Komministern, fom war närwarande på stället,, framträdde nn och upplyste, att qwinnan war mycket fattig, men eljest intet ondt med. (CF lemnade till honom några riksdaler, såsom hjelp till hennes bos sättning. Och som tibitkan under tiden blifwit för spänd, kast ade han fia upp i den och begaf sig derifrån. Han hade likwäl knappast kört om stughörnet, förr än qwinnan med barnet nalkades honom. — (Gud wälsiane er, — fade hon, och en tår föll ned utför hennes find. — Det första mitt barn skall lära fis, blir att wälsiana er. — Kör! ropade CE) och skjutsbonden gaf häften ett rapp, och byn låg snart långt balom honom. Men af skämt och lek blir allwar en gång. Titen flög snabbt förbi. Tjugo årg midsommarssolar hade förgyllt himmelen och glörgat jorden; tjugo års wintrar hade tändt fina julbloss och bäddat snö öfwer fjäll och marl. CET mar en två och fyr: tio års man Ungdomemorets lifliga stämt krusade