Norrländska Korrespondenten – 19 september 1863, sida 2

wisserligen; — men wid spelbordet, — ifyllde Fritz lika muntert. — Ja men det är roligt att ha sådana der små puts för fia, och menniskan lefwer ju förzatt roa sig. — Alldeles riktigt. — Men nn låta wi gumman hafwa sina nervskakningar i fred och gå att äta en finare middag, — yttrade Wilhelm i det han sönderref modrens i och kastade bitarne i en rännsten. — Jag ser inget hinder! — Nåwäl! då äro wi ense; men hur jag wau ställa mig med de wärsta björnarna? ö — Stick en tia till ränta i handen på hwardera af be tre fom hafwa utslag på vig, få lugna de sig litet och låt de andra wänta. — Rätt så och nu bort med alla belymmer, fom ihån Fritz att wi skola äta en finare middag och dricka min mors den hedersgummans skål i ett glas skummande champagne. 5. Wilhelm fortfor att på det sätt, mi här i fort: het skildrat, lefwa i sus och dus och uraktlät fina stuxier. Följden war att han wid tentamen blef kuggad och måste under ferierna besöta föräldrahem met, utan den hwita mössan. — För allt hwad han har blifwit påkostad och för allt hwad han studerat, så har han ju blifwit kuggad i examen ändå, — yttrade Hammarberg till fin hustry. — U kära Hammarberg en sådan der examen är wäl ej så lätt att taga heller. . — Ja när han tager studentexamen, blir jag statsråd, — swarade Hammarberg lakoniskt.