Norrländska Korrespondenten – 29 augusti 1863, sida 3

——— — —— — —V — — —— — — tt — — e—w2 — — blott när man öfwerwinner en menniska, men ni är en tiger. — Oförskämde tarl! Wälan vå, nu bes faller jag, Murawieff ll, generalissimus för H. K. Mets avme i Lithauen, att Massalski ... — Akta er för all del att tala till punkt. För 22 år sedan kom samme Murawieff från Wilna till Warschan, och ett blodigt spår betecknade hang mig; denne Murawieff sof i de polska konungarnes gamla palats, men han war rädd... — Du ljuger! — Han war rädd, säger jag, och jag behöfwer intet annat be-: wis härpå än ett bref... — Titt! skrek generafen och blef dödsblek, — rvetta bref... 7 — Avi säkra händer, men derest ni mördar mig, skall def offentliggörande hämna mig. — Kosackerne wille kasta sig öfwer den djerfwe godsegaren, som wågade att håna fursten, men Murawieff hejdade tem, För att öfwertyga Polen om huru orättwist det är, — fade han, — skänker jag er lifwet. Wår bögsinnade suverän kräfwer ide skatt af galna menniskor. Gå bort, — bort härifrån! Hwarför går ni icke? Och godsegaren blef derpå försatt i frihet, utan att Murawieff fördristat fig att kräfwa skatten af honom. Masfsalski har blifwit mycket åtspord om den hemlia: het, fom stoppat till munnen på Lithauens bötel, men bewarar enwist sin hemliahet och swarar blott att hans egendom blifwit skonad enligt högre ordres. — Kyrkoherden A. i —y, hwilken efter wanliaheten sällan tät höra fig för fina sockenboer, tog en gång till ingångsspråk i fin predikan; Wi predika ide sjelfwa utan wårom Öuds.7 Han upprepade detta twenne gånger ganska pathetiskt, men då han, wid det tredje förnyade upprepandet, höll något längre upp efter orden: Wi predika icke sjelfwa, utbrast en af åhörarne: utan wåra adjualter.