Norrländska Korrespondenten – 29 augusti 1863, sida 3

Om nyttan af kammarwerter. Längeseran hafwa herrar tätare såsom en gifwen sak antagit, att mycket torr luft, ware sig wid sträna köld eller i sommarhetta, är särdeles skarlig för lun: gorna och luftrören; de hafwa dock får som lika menlig för andningsorganerna förtlarat den luft, som genom tafelug: narnes eldande åstadkommes inomhus, i det wåra boningar derigenom göras till riktiga torfrum. Mången liver helt sätert under detta skadliga inflytande utan att alls begagna fig af vet afhjelpande medel, som, isynnerhet hwad sistnämda ofördelaktiga förhållande beträffar, så lätt står oss till bnds. Wi weta nemligen, att det friska och uppfriskande i landtluften, som af starsbor i allmän het få ifrigt efterlängtas, till största ber len har fin orsat i luftens större futtig: het och denna åter uti wattnets och werternas uttunstning. Om wi nu också ide hafwa åstarkommandet af en förötar wattnets utdunstning synnerligen i wår makt, få låter tet fia doc göra att till wär nytta frambringa en betydligt stegrad wert-utvunfining, såsom en tälla till wår helsa. Och detta sker helt enkelt rerigenom, att wi skaffa of frisla blad: rika kammarwexter. Wexternas uttunfts ning är högst betydlia; stora löfträr tunna på en dag afdunsta ett ämbar watten, men kammar werter afdunsma i förhållante till fin storlet ännu mer, såsom man kan sluta af ben mängt watten man måste gifwa dem, om de icke stola wissna. Blott man icke wäljer mycket starkt luktande blommor, hwilket wäl knappast är att befara, efter fom blott få wexter blomma om wintern, få har man rent af ingen slada att frulta, utan fan twertom för fin helsa wänta fig ett förrelaktigt inflytande, hwilket blir så mycket större, som dessutom de