Norrländska Korrespondenten – 26 augusti 1863, sida 3

Balen. (lnsändt.) Det kom ett glädjens bud — i sestlig sal Soleftcåborna skulle hålla bal. Och unga tärnona de myste godt At dansen äfven — ej kurtisen blott. Hvar bod i köpingen var öfverfull Af unga damer, allt för balens skull; Fa ljusa dagen och den mörka qväll Sig dit-in hasta mången öm mamsell. För herrar Handlande vid slutad dag Var varulegret af det bästa slag Förfärligt minskadt under dagens split, Om ej för Contis9? dock för god kredit. Men änqteligen efter många qval Och minga aningar för väntad bal, Fick ögat glädja sig dess dag att se Ur östern täga mot de lycklige. Och Sånga Brunns-Salong upplåten vardt Af doktor Akerblom och det var klart, Att sjökaptener och skolpojkarne Sig der på stysva linan visade. — Och jemt på slaget fem slogs dörren opp Till litvets skönsta mål; der månget hopp Väl skulle sanna sig, och dit en hvar Tog af sitt snille med, hvad än fanns qvar. Och unga damer i den hvita drägt Som oskuld visar och med den är slägt, Till nöjet sväfva vid hvarandras arm Med ögon liägande och våglik barn. Lå ljöd orkesterns första ton; och se Hvar rynkad panna fick ett leende, Och balen började, och ingen fanns, Som snart ej miste båd förstånd och sans. Hur skönt, hur aningsfullt är ej att så I vals med nålsklingenyo framsvätva få, Och att, då hjertat klappar fortare, Ett bud derom med handens tryckning ge. Men allt tar slut en gång, som hvar man vet, Och nöjet äfven — fast till stor förtret För dem, som älska det; och balens fröjd Tog slut, då hoppet nätt sin största höjd. Och hemåt sträfvar långsamt en och hvar Med utaf nöjet endast minnet qvar; — Men lefve nöjena! uppå en bil Nog skönast visar sig vår tids moral. Nu baden nått sitt slut och drichningen, Då våra sjuka vända hem igen Med frisk lekamen efter badsejourn, . Lik mamsell Sangan när hon kom från kun, Och nu farväl du Sånga Badanstalt, Med dina nöjen prisad öfver allt. Adjö hr Stenholm, tack för det jag fått Af drufvans safter, uti ymnigt mätt. Ett annat år jag komma vill igen Till Sänga Brunn och söka mig en vän Bland fina herrar, som der samlas plär, I hvilka man är tvungen att bli kär. Men innan dess jag önskar att få se LUOHOHAd och vy ruttenlakaren, Då Badanstalten säkert blir den bästa Der sjuka två sig i ett friskt Bethesdav. Nu lemnar jag den natursköna strand Och reser genast ned till Hernösand, Att träffa min kusin den kuriösa, Som säkert hela gåtan kan upplösa. Der blir jag säkert tvungen ta reson, När jag får skåda ogarsvaren på thronOch se de oskönav, som i sina dröm mar Blott älska akerblommor, löf och strömmar. Lotta. Hwarjchanda.