Norrländska Korrespondenten – 26 augusti 1863, sida 3

förekomma dem genom ett öfwerfall. Man kan lätt föreställa fig det fafansfulla uti att fålunda wara inspärrad jemte en galen man, som traktat efter ens lif, utan nägon möjlighet att komma ut, utan att konduttören kan höra ens skrit, meran tåget flyger fram genom nattens mörker. Det war en ren tillsällighet att ide twenne lik fördes till London: hade blott den ene af de res sande hast något mintre sinnesnärwaro, än händelsen war, så siulle de båda bafwa blifwit mörrate, och ten man: sinnige mördaren tunde i wirrwarret wid vondons bangård haswa sluppit unvan, utan att någon observerat hwad som förefallit. Det framgar af detta upp: träde, huru wigtigt det är att på alla jernbanor, såsom fallet är på några, passagerarne lätt kunna sätta sig i för bindelse med bantjenstemännen och få tåget stannatt, om i en tups något före: går, som gör detta nörwänrigt. — Furst Nicolaus Murawieff, som af Gzar Alexander har fått tet herrande wärf, att undertrycka polska revolutionen, är född i Moskwa 1793. Knappt 17 år gammal börjare han fin mili: tära bana med att ingå i ryffekoutasiska avmeen; efter att snabbt hafwa ges nomlupit te lägre graterna, uppdrogs honom 1819 eu extraordinär mission till perfifte shachen, emot hwilten han fernar re åren 1825 och 1829 Kimpare fom generalmajor. Följande år war han i werksamhet på polska walplatsen, och ute nämntes till generallöjtnant efter slaget wid Kazemiez. Wid Warschaus intar aande kommenderade han höagra flygeln. Kejsar Nikolans ålade honom 1832 att afsluta en öfwerenstommelse med Mebhemet Ali och gaf honom öfwerbesälet öfwer trupperna wid Bosporen. Tre år sednare ställdes han i spetsen för 5:te infanterikorpsen, men då denna wisade en stor brist på diciplin och tå Sebastopols befästande, fom litaledes blifwit anförtrodd Murawieff, mer än tillbörligt försummares, föll han 1838 i enåd, och drog sig tillbaka till fin förelfestad, der han en tid bortåt uppträrde såsom en af de aammateryffa partiets ifrigaste hufwurmän. Året 1848 fallate honom åter till statens tjenst i vet han blef medlem af Acheime-triasrätet och utnämndes till def för sartearenatier: regementerna. År 1855 gick han åter till Kankasus såsom öfwerbefälhafware, och eröfrade fästningen Kars, men måste wid Alexander II:s thronbestignina trära tillbaka för furst Bariatynski. Mura wioff återwände derpå till fina gods, ter ban träffades af det kejserliga burskap, som ställde till uppgift sör honom att wara behjelplig mid den polska uppvegningens kufwande. Hunn han sköter detta wärf är alltför bekant, för att wi skulle behöfwa återupptaga stildringen of dessa öbyggligbeter. Murawieffs porträtt fin: nes uti Jllustreret Tidende, hwarur denna notis är hemtad, och hwars grof: wa barska och wilda drag, utgöra den mest fulländade bofsysionomi.