Norrländska Korrespondenten – 12 augusti 1863, sida 3

stenar eller slipstenar och torkar dem såsom tegel i luften hwarefter de infittas i en wanlig tegelugn eller irukma kareugn för att brännas. De böra brännas ganska starkt och derföre insättas på sårant ställe i ugnen, der wärmen är intensid. Genom att tillsätta mera eller mindre lera, fan man göra ftevarna mer efier mindre mjuka eller hårda. Genom tillsats af gröfre eller finare sand fan man göra dem skarpare eller finare. Skulle leran och sanden ej wilja förena fig riktigt wid bränningen få tillsätter man till hela massan 11 släckt kalk och 178 glödgad pottaska. De brända stenarne slipas på en sandsten, hwarefter de kunna begagnas. — Medel mot bränusår. Man tager glödande trädtol, stöter dem i en mortel och strör detta ännu warma pulver åtminstone en half tum tjockt på fåret. Om man ide kan strö det på fåret, få begagnar man fig af en linneduk och binder denna med pulvret på vet ffadade stället. Detta upprepar man få ofta smärtan återkommer.