Norrländska Korrespondenten – 1 augusti 1863, sida 3

Han skulle framför allt wara mån om fina underhafivaude, och betrakta sitt husbondekall såsom en tjenst i Guds rike, till alla sina både andliga och köttsliga bröders wälfärd. tackade henne för all den kärlek hon bewisat honom, särdeles för den goda riktning hon gifwit hans lefnad. J sitt testamente hade han gifwit Enbyhemmanet åt Kerstin, samt för öfrigt rikeligen begäfwat alla hennes barn. Grefwinnan föreslog Kerstin, att hon skulle arrendera ut hemmanet åt sin äldsta son Olof, och flytta till herregården, för att slå sig i ro på ålderdomen, RNej, fare Kerstin, min stackars man behöfwer ännu min wård; få länge han lefwer kan jagj icke öfwergifwa honom. Barnen hålla också ihop bättre, så länge jag förestår huset; de yngre behöfwa ännu mycken tillsyn. Tillåt mig att hålla ut, så länge jag förmör.Men du blir alldeles utsläpad, min stackars män ! fade grefwinnan. Snej! ju tyngre arbete, ju lättare hjerta. Min mor är nära sjuttio år, och mår ännu bäst med hårdt arbete. Wi tacka Gud och mwårt nådiga herrskap dag ligen, att wi få behålla hela wårt arbetes lön. Så många tusen andra ha ide den lyckan, oc få släpa till döddagar, utan hopp om fina barns framtid. Det har jag. Ännu ett sista drag ur Kerstins lefnad. Slutligen helsade han hjertligt till Kerstin, och Det blef winter samma år. Herr Gustaf i en afton åkande i wärsta urwärer från staden, och for wägen förbi enby. ö Det war ingen nöd med honom, som åkte infwept