Norrländska Korrespondenten – 27 juni 1863, sida 3

J detsamma inträdde en soldat, en ung, ståtlig karl, fom fom hem från fitt första möte och nyss tillträdt ett wackert torp. N:o 34 Flint gjorde ställningssteg för kaplanen och lyfte fin hand till ögat, men tog dock mössan af fig i rummet. Suds frid, kära Flink! fare kaplanen, steg upp och tog soldatens hand. En kaplan får ide spela herre med det beskedliga folkets söner. Flink letade i fin bröstficka och framkom flutligen med en tolfskillings karta och fade: jag tror den här räder. Till hwad? Ämnar du taga ut ysning? Jag har likasom funderat på det. Med hwem skall det lyfag? X0, fi det är lekka med pastorns Anna. vMed min Anna utbrast kaplanen, fom tyckte sig få ett stygn i bjertat. Han hare i fyra år tämpat manligt mot alla begår att ega henne, och trodde sig ha wunnit en afgörande seger, att funna försaka henne, men när han nu såg den wackra ynglingen, hwilken med beslutsam blick betraktade honom, ramlade hela hang i åratal uppstaplade försakelsebyggnar; nu wille han mera än någonsin sjelf ega Anna. Han förtjnstes ej blott af hennes fägring och ungrom, utan han wärderade till fullo hennes glada och ödmjuka sinnelag, hennes rörliga och tysta werksamhet, hennes sparsamma husmoderlighet; ja, hennes förtjenster föreföllo honom i denna stund ojemförliga, han såg henne nu i en alldeles förtlarad dager och fare mera twärt än wanligt till Flint: Närbhar ven salen tommit i fråga? Hwad säger Auna? (Forts.)