Norrländska Korrespondenten – 6 juni 1863, sida 3

lIvarj eh anda. På Wermdön lefde i slutet af förr seklet en förmögen bonde, som lad sig till sängs, talade icke och svarad icke om någon tilltalade honom, lem. nande vården af sitt hus vind för våg men åt och drack och tycktes ick hafva några kroppsliga krämpor. Hu strun tillkallade presterna för att förm honom att se om sitt hus, men uta framgång; han endast låg och teg. en grannsocken bodde en gammal kom minister, känd för mycken helighet denne anmodades af hustrun att kom. ma och tala vid mannen. Med tillstänaf pastor å Wermdön anlände den ål drige komministern Han var en hög. växt man med vördnadsvärdt utseend med långt hvitt hår, en genomträngand blick och en stentorsstämma. I helig nit inträdde han till den på andra tredje året sängliggande, som lefd godt, bekymrade sig om intet, fas husets affärer bragtes i oordning. In kommen och seende den sängliggand vänd mot väggen, började han met sin starka, allvarliga röst: Hvad är d för en ogudaktig menniska, som, d alla andra hafva så bråttom, fördrifve Guds dag i sömnaktighet och lättja Frågar du icke efter om din hustri och dina barn hafva inbergat någo kärfve för ditt stora hushåll? Skall di icke se efter ditt tjenstefolk och ordngöromålen? Hvad i Herrans Jesu Krist namn tänker du på? Har du icke el sörjande hustru och snart värnlösa barn då du på detta sätt låter alltsamman med dig sjelf gå till afgrunden? Vil