Norrländska Korrespondenten – 3 juni 1863, sida 3

fom kastades till dem. Men i det de beto i nyfta: nen fastnade tänderna i det sega yllegarnet, få att de i stället att angripa Gyntherberg, lade fig ned på marten och bemödade sig att göra fina tänder lösa från det fega ämnet. — Gyntherberg begagnade ögonblicket, gick fram till kanonen, lyfte ven af lavetten och stoppade moses i säcken. Med denna ofantliga börda, som endast för Gyntherbergs armstyrka war bandterlig, begaf han sig tillbaka till lägret. Wakten wid stadsporten lät honom utan den ringaste misstanka åter passera ut. Följande morgon upptäcktes för fonung August att Moses war fin kos. En sträng une dersökning hölls, men man tunde icke upptäcka huru och på hwad sätt den dyrbara pjesen förswunnit. — Konung Auaust besökte derefter swenska lägret. När han kom till konung Carls tält kastare han en blick på en glänsande metallkonon, fom war lagd på en nt lavett. Han igenkände fin Moses. Sedan han dröjt en stund hos den swenske konungen och denne följre sin gäst ut, frågade August med största förundran, huru Moses kommit till swenska lägret. Gyntherberg framropades och måste berätta huru händelsen tillgått. Konung August anhöll då att få lösa igen sin Moses of den fom hemtat honom. Den tillhör ide mia längre! swarade drabanten, för öfrigt bar jaa ärtiat wunnit honom på de wiltor, fom Eders Majestät sjelf föreffrifmit. Konung August wände sig bort och red sin wäg, men konung Carl befalte fin skattmästare att utbetala till Gyntherbera hundrade dukater. Det skall wara löfen för Mofcd, yttrade konungen.