Norrländska Korrespondenten – 3 juni 1863, sida 3

noga lokalen. — Ett par dagar efter det lilla äfmenunder kamraternas åtlöje, som frågade honom om han han, att han war en swensk ordonnans, som skulle bemta några saker åt fin kapten, och fick passera. Han begaf siag genast till tyzhuset. Bredwid kanonen hwilade de båda stora hundarne, under det, mid andra ändan af tyahuset, ten fömnige postkarlen lutade fig söka samma konst. Båda konungarne fortsatte sin ridt. i Wid tyahbufet beundrade Carl en skön metallkanon, hwars drufwa war gjuten af silfwer och före: stälde mosis hufwud. Kanonen kallades derföre också Moses. August berättade, att denna kanon bewakades endast af ett par stora jagthundar, som han tillika wisade, Carl skrattade åt denna wakt och erbjöd sig att låta bortföra Moses. August swarade, att pet ide kunde ske utan att göra larm. Carl erbjöd Hol nom ett wad, fom August ingick, med wilkor att intet wåld finge anwändas och att hundarne icke skulle ffa dag. Carl wände sig derpå till Gyntherberg och upp: i drog åt honom att skaffa Moses till swenska lägret hwarwid den raske drabanten nickade leende och besåg tyr skaffade sig Gyntherberg twenne stora nilgarndnystan, dem han hela aftonen kokade i smör och flott, ämnade det ena till sin aftonmåltid och det andra till frukost. Gyntherberg kotade helt lugnt sina nystan ända till samtliga kamraterne gått till sängs. Wid midnattstiden begaf han fig, med fina båda nystan i en säck, till staden. Åt wakten wid stadsporten fade mot sitt gewär. Gyntherberg stannade och tog fram sina begge nystan. Derefter nalkades han warsamt; men hundarne hade genast märtt den objudne gästen och rusade morrande emot honom. Han kastade då ett nystan till hwardera hunden. Hundarne rusade på det